mobfelk

.... drabbas jag nästan uteslutande av då jag är här i stugan. Även om jag vet att jag snart kommer hit igen så är det med tungt hjärta jag tar mig igenom eftermiddagen. Jag hittar på alla möjliga och omöjliga sysslor istället för att plocka i ordning för avfärd. (Som att sitta vid datorn t ex)
I förmiddags va vi snabbt in i byn och tog en fika på det anrika "Elsa Anderssons Konditori". Som vanligt var det mycket folk. Det är roligt att se att det i alla fall finns en verksamhet i det lilla samhället som fungerar väl. Solen sken men nu var det första gången som ingen satt ute på uteplatsen, vi gjorde som de andra och satt också inne.
Hemma igen gick vi en mellanlång promenad i det vackra vädret. Underbart skönt men varning för syrechock.... Lotta får nog köra hem till sta´n, annars är det risk att jag somnar. Tröttheten är också en konsekvens av "ångesten" runt hemfärden härifrån så det är ingen klok ide att kombinera det med bilkörning om det inte är ett måste....