"Läsa" med öronen....

Jag fick en I-pod i julklapp. En alldeles fantastisk liten manick. Den rymmer hur mycket som helst känns det som, i alla fall i förhållande till hur liten den är. Den lilla manicken har ändrat en hel del i min tillvaro. Förr, då läste jag böcker med ögonen, och det hade till följd att jag kunde ligga i sängen på kvällen ,och läsa i timmar, då det föll sig. Jag hade ofta flera böcker på gång samtidigt och konsumerade ett antal per månad. Numera är det något helt annat.... Jag "läser" med öronen, det vill säga jag lyssnar då någon annan läser. (Ibland fylld med välbehag men ibland är det rysligt entonigt, och mycket oengagerade uppläsare.) Det är en helt annan upplevelse. Kvällstid så har det blivit till den "bästa" sömnmedicinen någonsin. På gott och ont. Jag somnar helt enkelt ifrån, med propparna i öronen och en stämma som ljuder. Det hade jag aldrig trott, men så är det. Jag sover helt klart mer än förr men..... Min "läsning".... jag "spolar och spolar", backar, har svårt för att klara ut var jag var någon stans då jag slocknade. Det tar veckor att ta sig igenom EN bok. (En ljudbok är i tid inte lika snabb som då man läser med ögonen...) Och jag är inte riktigt säker på att jag förstått allt. Hmmm....
Igår gick jag till bokhandeln, egentligen i annat ärende, men jag frossade loss. Jag blev så glad när jag stog där och vred och vände på böckerna. Nyfikenheten kände jag igen då jag läste baksidestexterna, så till slut var jag bara tvungen...det blev fyra nya böcker!!! Att läsa med ögonen...det är nog ändå det jag gillar bäst.?!

Läsa, det är precis det jag skall ta och göra nu. Jag hoppas jag kommer att ligga vaken riktigt länge, för jag skall inte upp före kl:08.00 så jag har tid....

Tillbaka....

i Göteborg igen!

Jag känner mig som en levande resväska.... Packar och packar upp, och så om igen.
Men det är samtidigt rätt skönt för det händer hela tiden något. Och i min Göteborgska boning är det jag själv som råder och det är en go´känsla. Sonen kom och hämtade vid tåget. Han är snäll han...som ställer upp.

idag var jag extra glad för det. När jag väntade på min "privatchaufför" utbröt ett vilt gräl mellan två TAXIchaufförer i Taxifållan vid Centralen. De var inte nådiga mot varandra. Jag tyckte det var väldigt lugnt att hoppa in i bilen till min egen son och slippa känslan av att vara helt utlämnad till en främmande person bakom ratten....

Hur har det blivit så?

Förr tyckte jag det känndes tryggt när jag valde att åka TAXI framför andra fortskaffningsmedel, men idag..... Vem är det egentligen man hoppar in i bilen till? Jag hade INTE VELAT ÅKA med någon av "stridstupparna", det är i alla fall ett som är säkert.

TIDEN.....

..... flyger fram.......

VEM OLJAR MIN KLOCKA????

Jag har så mycket jag vill  göra men hur skall jag hinna??

Vad.....

....... skall vi äta idag då?

Att det skall vara så otroligt svårt att vara kreativ på matfronten ibland? Fullkomlig torka känns det som om jag är drabbad av just nu. Av erfarenhet vet jag att det INTE är en hit att gå till affären och "låta sig inspireras" när jag är på det här humöret. Då blir det bara fel fel fel .....

Har bläddrat i jag vet inte hur många receptbuntar, surfat runt bland bloggar och kollat receptsidor men icke. Inget har jag hittat som "suger tag i magen och får snålvattnet att rinna till".

Sonen
svarade bara " inte vet jag", Susanne kontrade med motfråga "skall jag ta med mig vin?" Så mycket hjälp fick jag av dom...

Får nog riva runt i högen med veckotidningar som jag egentligen skall ta ut till pappersinsamlingen, kanske kan en bild få mig att dregla och känna lusten komma....

Jimmy Wixtröm....... hallå???

Jimmy,

hur kom det sig att Du fanns på rätt plats vid rätt tillfälle med kamera och teleobjektiv i högsta hugg?

Hur mycket har DU fått betalt för dina bilder (hittills)  och VEM har betalat?

Är DU och A.P kompisar?

(Jimmy Wixtröm är fotografen som tog bilderna på Statssekreteraren och TV:reporterns "date"....)

Har lögner olika tyngd???

Herr Statsminister......

Har lögner olika tyngd?

Ett par glas vin mot en falsk akademisk examen. Jo, men visst, vätska väger mer än ett pappersark.

Då förstår jag varför vår Arbetsmarknadsminister kan sitta kvar på sin post och Statssekreteraren får gå.


Vad är skillnaden.....

----mellan män och kvinnor i politiken?

Kan inte låta bli att fråga mig det efter det senaste "rabaldret" runt statsministern och hans medarbetare.

Lars Danielsson var som en terrier, han har kanske inte ens släppt taget ännu.

Reinfeldt har "tappat" 3 kvinnor under sin regeringsperiod hittills ...

För något år sedan, tror jag att det var, vinglade
en m-politiker omkring på Stadsgårdskajen, vid Patricia, i Stockholm. Han hade ett litet barn i barnvagn, nonchalerade ett rödljus och klarade inte trottoarkanterna. Herrn i fråga  var så pass vinglig att en kvinnlig vakt vid nämnda party-båt ingrep, med tanke på barnets säkerhet i barnvagnen. Efter turer i domstol slutade det med att den kvinnliga vakten blev dömd och fälld medan den vinprovande och vinglige riksdagsmannen friades helt. Så vitt jag vet är han fortfarande "still going strong" med sina uppdrag.

Gudrun Schyman och Mona Sahlin har fått hålla i hattarna för runt dom har det stormat ordentligt .... men ....  Anna fick lämna SSU efter sin "Crazy-night with a fight" !  Björn Rosengren rumlade runt och blev utnämnd till landshövding som tack, även om det var då.... 

Hmmmmm ..... tror jag tar och funderar lite mera.

Undrar jag.....

image35


.....vems ben det här är, inte är de mina, men de fanns imin kamera.

Någon som känner igen posen?

Bruno Brunråttas brylling.....

...... är här!

Ja, eller i alla fall utanför mitt fönster.

Nej, det är ingen "flygande brunråtta" utan en helt vanlig stor och fet brunråtta. 

Jag bor på tredje våningen, med fönster mot innergårdarna i kvarteret. Innergårdarna har  olika nivåer beroende på att jag bor på Mariaberget. Det innebär att jag har en liten gård i jämnhöjd med fönstret där jag sitter vid mitt bord och tittar ut . 
På grannhusets gård, har jag i ca en halvtimme, kunnat följa Bruno Brunråttas brylling bökandes runt med innehållet i en soppåse. Egentligen ser det rätt behagligt ut. Lugnt och stillsamt, kanske metodiskt pillar han eller hon fram godsakerna. Det ser ut som om det finns en viss systematik i det hela.... Kanske är det ett förarbete till dess resten av råttgänget kommer...? För här i mina kvarter är dom många, brunråttorna. Att dom är släkt med varandra råder det väl ingen tvivel om.

Jag har skrivit om råttorna tidigare. Jag har samma känsla kvar som då,att i ingen annan stad där jag har vistats en längre tid,har jag, oberoende av tid på dygnet sett så många råttor som här i Stockholm!!!!

I Majorna (en stadsdel i Göteborg) bodde jag från början, i ett helt omodernt Landshövdingehus som sedan renoverades. Där kunde man hitta råttspår i källaren , men jag såg inte en enda råtta under tio år.

I Le Marais (en stadsdel i Paris) i början av 80-talet, såg jag någon enstaka levande råtta, men en del spår.

I Klein Flottbeck (en stadsdel i Hamburg) bodde jag i markplan i en stor villa under 5 år. Det var 100m ner till Elbes strand. I Elbe mynnade massor av gamla kloakledningar vars trummor "kom i dagen" då det var ebb i floden. Varje dag gick jag längs floden med hunden och inte en enda gång såg vi råttor.

I Kålltorp (en stadsdel i Göteborg) har jag  en lägenhet i ett hus från 20-talet. Huset ligger 75m från stora Skatås/Delsjöreservatet. Där har jag inte sett en enda råtta under alla år, men däremot fightats med rådjuren!

I den "lilla byn" (en by i skogen på gränsen mellan Västmanland och Dalarna) där jag har mina små timmerhus (byggda tidigt 1800-tal) kan man se råttorna på dyngstacken och på höskullen o s v. Då får man dessutom vara ganska snabb, för här är dom fortfarande skygga. Om man någon gång har påhälsning inomhus, är det på sin höjd möss. I den här lilla byn har jag vistats till och från hela mitt liv.

På Mariaberget (en del av Södermalm mitt i storstaden Stockholm) har jag, och på MÅNGA andra ställen i sta´n,  sett mängder av brunråttor under det dryga år jag har bott här. Som jag skrev tidigar, under alla tider på dygnet.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är märkligt.

Varför är det så?

Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är "äckligt".



Sporten i dag kräver TEKNIK!!!!

Idag njuter vi av  SPORT på TV, i RADIO,i HALLAR och i BACKKAR ...... och på många andra ställen, men OJ vad det har förändrats.....

För att tillhöra toppen och få sin rättmätiga medalj, krävs teknik. Teknik som tar tid, teknik som mäter och teknik som visar bilder.

Vem kan med blotta ögat avgöra vem som vann med "emaljen på en framtand" i störtloppsbacken?

Vem kan med blotta ögat avgöra vem som vann med "nagelförlängningen" i en simbassäng?

Vem kan avgöra med blotta ögat vem som trampade över med en halv cm i tresteg?


Man kan göra den här listan lång......

Det är en "makalös förmåga" att som elitidrottare stå ut med dessa små marginaler. Att stå ut med att bli slagen med det "osynliga" efter flera minuters prestation. Det är makalöst att kunna motivera sig till den träning som det kräver att kunna ställa upp i dessa tävlingar och kvalificera sig vidare ..... för att kanske trots allt bli slagen med en marginal som "inte kan sägas" eller som inte "syns"..........


Märkligt tycker jag att det är...

..... att diskussionerna kan gå så höga gällande "rättssäkerheten" i skolan. Jag förstår principerna bakom , men är det riktigt rätt, med focus på mobiler och eller diverse "spelare/ljudmaskiner" i skolmiljön?

Jag har ett arbete som per "automatik" (läs - jag skulle aldrig komma på idén) innebär att jag vare sig har min privata mobil liggande på bordet eller ngn form av "spelare" i öronen. Då skulle jag inte kunna utföra mitt jobb!! Skulle jag ha det skulle jag förmodligen få stora problem med både patienter och min arbetsgivare. Det är ett faktum som jag inte har det minsta problem med att acceptera.... Men vad skulle hända om jag testade "min rättighet"??? Var skulle det sluta, skulle jag förlora jobbet? Skulle det ses som provocerande att jag som vuxen gjorde så? VEM har mandat att skilja den ena situationen från den andra?

När jag undervisade på universitetet VAR DET BÅDE STÖRANDE OCH PROBLEMATISKT med de studenter som använde sina mobiler eller MP3-spelare inne i föreläsningssalarna. Det är svårt att använda dessa saker helt utan att det påverkar de som sitter närmast....

Jag glömmer inte den studenten som under en föreläsning hade hörlurar ,modell större, och som spelade så det hördes fram till mig. På min anmodan om att i alla fall vrida ner volymen bara svarade studenten,  - Du får vänta lite, det är bara lite kvar......  Jag och de andra studenterna förväntades VÄNTA till denne enda students "låt i lurarna" var slut.

Jag blev "hotad med att bli anmäld" då jag krävde att det bara skulle få finnas pennor och sudd på skrivskivan vid tentamen... kladdpapper hade jag med och delade ut. (Det handlade om en skrivtid på 80 minuter)

Samma sak då jag vägrade att släppa in en student i skrivsalen igen, den personen tog 20 minuter på sig för ett toalettbesök under skrivtiden.....

Jag skulle kunna ge mängder av exempel på "toksituationer" i skolan, på gymnasiet och på universitetet som landar i "mobil / spelar" facket och även från andra miljöer i samhället, men jag avstår....

Jag bara undrar...... VAD ÄR DET SOM GÖR ATT VI HAR SÅ SVÅRT ATT ACCEPTERA VISSA FAKTUM???

Varför måste "förbud" alltid ifrågasättas?
Varför är det ofta den större gruppen personer som får ge vika för de enskildas behov?



Man kan tydligen bli.......

....." MÅNGALEN " på olika sätt.....

Antingen går man i sömnen och
skadar sig själv....... ELLER så blir man tok-kär och kör järnet för att  skada andra......

Är DU mångalen????

Hur kommer det sig....

...... att "bara"  25% av genomförda faderskapstest bekräftar ett faderskap????

(resultat av ca: 4000 genomförda faderskapstest)


Ett litet "tankeskutt"....... BARA 25 barn av 100 VET vem som är den biologiska pappan.............

Och plötsligt.....

...... brinner bilar och människor dör!!!!

Hur stor var sannolikheten egentligen att det skulle hända?

Först en bil utanför KISA, 2 personer inebrända och döda.

Sedan en bil i BAGARMOSSEN, 2 personer innebrända och döda.

Allt inom loppet av 48 timmar.......

Hemlös eller bostadslös....

.... det är frågan...

Hemlös eller bostadslös behöver inte betyda samma sak. Jag skrev om
"hemlösa barn" och ett projekt inom Stadsmissionen i slutet av förra året.

Själv söker jag bostad i Stockholm och har funderat en del på mina möjligheter att klara ett köp av en lägenhet. Som det är idag är jag "inneboende" på 40 kvadrat meter...

Idag läste jag hos Reagera mera om hemlöshet och vad ministern har för synpunkter på hemlöshet.

Att bo, att ha någon plats att ta vägen till där man kan känna trygghet och egenvärde är otroligt viktigt. Jag vill inte jämställa mig själv med dom som inget har överhuvudtaget.  Men jag undrar i mitt inre hur vårt samhälle blir om allmännyttan säljer ut, som t ex i Rinkeby...... hur går det om räntorna stiger från dagens läge med 2-2,5%?

Jo, för så var det det här med arbete också.... Är du arbetslös måste du vara beredd att byta bostadsort...

Vilken skillnad.....

.... det var att inse att REGNET INTE dominerade utanför fönstret under förmiddagen. Vilken skillnad det är att inte behöva ha lampor tända.... 

Energin är påtagligt högre. Det händer något ...... jag får saker gjorda och slutför det jag påbörjar.

Jag mår betydligt bättre!!!!

Det är märkligt att ljus och väder påverkar så mycket. Jo, jag vet att det är vetenskapligt bevisat, att det är så, men jag tycker i alla fall att det är märkligt.  Det känns lite motsägelsefullt, i och med att jag är den uggla jag är (se tidigare inlägg om ugglor och lärkor). Men det är klart, jag vare sig vill eller behöver vända på dygnet helt.

Nu skall jag njuta av en Latte.....

Väder, väder, väder......

...... här är det regn och blåst. Idag igen!

Gräsmattan utanför fönstret börjar bilda sjöar, nu blir det inte bara pölar. Undrar jag när marken här blir mättad, så mätt att den överhuvudtaget inte kan svälja mer?

Jag är en uggla.....

..... ja inte en "rugguggla" men helt klart en "nattuggla". Det är något speciellt med kvällar och nätter. Egentligen har jag ett "gnagande dåligt samvete" för att jag inte ligger i min säng och sover. Sova behöver alla, det håller jag med om. Men det där med att sova på natten är det rätta, det är det "någon" som har bestämt. Vem eller vilka vet jag inte men så är det..... eller hur? Förmodligen är det ett gäng "lärkor" som tagit sig den makten.

Det räcker kanske med att tänka sig fåglarna UGGLA och LÄRKA och jämföra dom med varandra för att förstå hur tokigt det egentligen är. Ugglor och Lärkor har vissa likheter, visst har dom det men olikheterna är också många. Ha ha, jag är glad att jag känner mig som en Uggla. Dom är liksom lite mer "speciella" inte riktigt så förutsägbara som de små "lärkorna". Inte verkar de heller vara så "känsliga". De ger ett mer robust intryck.

Det dåliga samvetet har jag just nu kastat över vänsteraxeln. För annars blir jag distraherad av "kluvenheten".Jag har det så härligt lugnt och skönt. Bra musik i stereon, några tända ljus, en god kopp Té. Jag njuter i fulla drag. Tankar som får komma och gå som dom vill. Mitt adressboksprojekt har jag avslutat för i kväll. Jag kom faktiskt en bra bit. För det är så här på kvällen/natten som jag verkligen kan få saker ur händerna.

Jag önskar att tillvaron vore mer "öppen" med större flexibilitet, att man hade en faktisk möjlighet att styra över sitt eget liv på ett annat sätt. Då skulle jag önska mig en större valfrihet gällande dygnets timmar. Jag skulle börja jobba senare och med glädje jobba längre på kvällen. Förmodligen skulle jag vara mer produktiv, jag skulle hålla mig friskare och och och... I alla fall just nu, precis där jag befinner mig i mitt liv.

Det lite häftiga är att jag tror inte jag är ensam om de här tankarna. Jag är rätt övertygad om att det finns många fler som känner som jag. Men vi räknas liksom inte. Vi får bara "anpassa oss och förstå att det är på ett visst sätt samhället fungerar och livet skall vara". Ofta skäms jag över hur jag fungerar för det har konsekvenser i vardagen. Men just nu , här och nu, VÄGRAR JAG ATT BÅDE HA DÅLIGT SAMVETE OCH SKÄMMAS ÖVER ATT JAG SITTER HÄR. Just nu mår jag verkligen bra, trots det onda i mina leder. Just nu känner jag en inre ro. Just nu är jag allt annat än stressad.......

Jag tänker vara det ett par timmar till om så är. Jag tänker sitta här och njuta i natten....till dess att MIN KROPP OCH MITT HUVUD har synkat sig och meddelar att NU  vore det skönt att krypa till sängs.

Så det Så!!!

Undrar jag om Ugglorna känner sig mindre värda än Lärkorna, om dom har dåligt samvete och skäms?
Jag tror inte det..... :)

Vad är det som händer?

Återigen har det varit Nyårsfirande. Ett nyårsfirande som "slår alla rekord". Jag menar inte att jag har varit på "festen" som överträffade allt utan det var ett firande som slog alla rekord ljudmässigt.

Såååå mycket SMÄLL, DUNDER, PANG och KNALL!!!!!!!

Det började redan för ett par dagar sedan, om jag skall vara riktigt ärlig. I alla fall här i de kvarter där jag befinner mig. Lite "spridda knallar och häxpipetjuuuut" men dock. Så blev det då Nyårsafton och då drog det igång redan vid 14-tiden. Vid 21-tiden tilltog det för att sedan ha sin höjdpunkt vid midnatt. Egentligen tycker jag det är väldigt fint med fyrverkerier men jag avskyr "bomberna". Dom där dova, tunga knallarna som får förnsterrutorna att skallra. Men ..... sen höll det på ..... långt in på småtimmarna.

På något sätt känns det så fel, det blir för mycket! Tjusningen har försvunnit och irritationen har tagit överhanden. Spänningen och förväntan har övergått i ren ilska.

Min älskade hund, en godmodig och åldrad Golden Retriever tik, höll på att dö av ångest och rädsla. På tre dygn har hon inte kunnat "njuta" av sina promenader. Hon har inte kunnat koppla av och vila....
Sonens mycket alerta och tålmodiga farmor,76 år, gav upp klockan 01.30 och gick ut på gatan i det villakvarter där hon bor  och bad grannen och hans tre barn ( den yngste är 2,5 år), att vänligen sluta skjuta smällare utanför hennes sovrumsfönster. Sonens bästa vän, 21 år, sitter idag med fula brännblåsor i hela handflatan - en smällare small direkt då han tände stubinen. (Killen är utbildad jägarsoldat så han har "koll" på hur man hanterar "smällare") Helt klart ett produktionsfel enligt flera andra som var med.
På min balkong låg rester av tre fyrverkeripjäser då jag kom hem och på gräsmattan utanför huset står fyra fula brända "lik" kvar, efter "tårtor"..... det var väl ingen som kunde ta med sig dom när de gick från platsen igår natt och så har de väl inte minnet att gå och städa efter sig idag heller, eller orken???

Så mycket skräp och föroreningar ( i fyrverkerier ingår ibland t.ex kvicksilver), så mycket pengar som bara "eldas upp".... alla andra typer av "skador". Hur sjutton är vi människor funtade egentligen? Får vi aldrig nog?

Jag skulle önska att man på något sätt begränsade "firandet med pyrotekniska och smällande hjälpmedel"  till en timme på Nyårsnatten... mellan 23.30 och 00.30. Vore det fel med någon form av tillstånd, extra avgift, pant på återlämnade "rester" eller nå´t? För att på något sätt få det hela att ta mer rimliga proportioner. För att få fler att kunna njuta av ett firande - i en positiv anda. Både barn, vuxna, äldre och djur.....

Att det sedan "hör till" med hög konsumtion av alkohol, är ytterligare en fråga som berör mig mycket. Men DET orkar jag inte ens försöka att skriva något om.....

2007 är alldeles nytt, ett år jag ser fram emot att uppleva. Jag vill ha det till ett år i positivitetens anda ..... och så är det första jag skriver om så negativt. Det känns trist, men ok, det kan väl bara bli bättre.


Resfebern.....

.... har slagit sina klor i mig igen! Som vanligt, som alltid.

Här sitter jag vid datorn och gör allt för att "förtränga" att jag skall med tåget idag... till Göteborg.

Det är så märkligt - jag vill ju verkligen åka. Jag vill träffa sonen, mamma, Susanne , Irene, Harriet och alla andra underbara vänner och bekanta.... Trots det sitter jag här.
Jag är res-van! Jag har rest som få andra och gör det fortfarande - Trots det sitter jag här!
Det är själva packandet som utgör det största motståndet. När det kommer till sådana beslut som vad jag skall ha med mig, då blir jag helt hopplös.

Fy så jobbigt det är.

Jag tar och gör mig en kopp kaffe!!!!

Tidigare inlägg