mobfelk

Det är en mardröm att inte kunna somna!!!!

Löven är
gula,röda,bruna,
är löven

Löven faller
i vinden
faller löven

Löven multnar
på marken
multnar löven

Till E...

Det lilla barnet står ut med mycket, kanske med nästan allt.
Det lilla barnets övertygelse är att alla har det lika illa.

Det lilla barnet växer upp och blir ett större barn.....

Liadandet slår rot och tar form,
plötsligt är man ensammast i världen..........

Men det finns hjälp, det finns tröst
sätter man ord på lidandet
har man kommit en bra bit på väg.

Du "lilla",
börja lita på dig själv!

Då kan Du rå på ditt "lidande".....

Var och såg det här parets bilder, foton, möbler mm. idag. Först var det två rum med bilder av honom.... sedan kom ett rum med hennes alster. Varför den ordningen? Hon hade gjort en bild av en "pojke med röda öron" som var helt underbar.... Tack vare Marie är Alfvengården i Tällberg så´n som den är, det var hon som ritade den...

Bilden här ovan funderade jag mycket på, målade de av varandra?????

Ikväll slog det mig hur "snuskigt" det är egentligen......att bli expedierad i delikatessdisken i en av sta´ns största mataffärer. Jag fick i vanlig ordning stå i kö och betraktade expediterna. Noterade att det var "handskar på" som gällde. MEN....detta innebar tydligen att det var fritt fram att ta precis överallt....på maten, rätta till lilla mössan, trycka på "nästa-nummer-knappen" mm. UTAN ATT VARE SIG BYTA HANDSKAR ELLER TVÄTTA AV DOM!!!!!!!!!!!!!!!  Tvi vale, fy, fy,fy.... Handfaten var ju dessutom fullkomligt belamrade med grejor så även om någon av tjejerna kommit på ideén att kanske tvätta händerna någon gång i mellanåt, då hade det varit fullkomligt omöjligt..... När det "nygrillade" var upplagt, torkades tassarnas kladd av på kläderna / förklädet. NICE?????

Skall man reagera? Kontakta ledningen? Eller bara se på....

Idag hörde jag på radion att det var varmare , +17 C, än på midsommarafton.
Hmmm........... det är snart November, vad är det som händer?

Så har jag då haft mitt första möte med P. Glatt överaskad måste jag säga att jag är.... hon var rar och gav ett kompetent intryck. Jag fick fylla i ett frågeformulär om mina vanor och ovanor , min ambition med det här projektet och lite annat smått och gott. Prat, prat ,prat och så gick vi igenom vad det finns för preparat att ta till.... tabletter, nässpray, plåster eller tuggummi...- Och hur skall jag veta vad som passar mig bäst, undrar jag stilla ?!  Men när jag lyssnat  på henne kändes det spontant som om nässprayen kan vara min hjälp... P lovade att redan på måndag ringa företagshälsovården och avisera mitt besök hos läkaren. Man måste ha recept... 
Vi har satt upp ett datum för mitt rökstopp > 18/11...... då smäller det. Då skall jag även träffa P nästa gång och få lite uppmuntran inför det jag har framför mig.

Är det så nyttigt med passionerad kärlek?
Vad skall världen med två människor till
som inte har ögon för annat än varandra?
Passionerad kärlek, är det normalt, seriöst,
är det överhuvudtaget till någon nytta?????

Nu tänker jag på mötet med P, nästan hela tiden. I morgon.... hur skall det gå????
Kommer jag att klara av det här? Varför skulle jag hitta på att sluta röka....just nu???? 

....... ja, det gör den! Det är samma doft jag minns från min egen skoltid. Likadant är det med den grusiga känslan på handflator och knän, den är den samma. Åh, vad jag minns...... Hela havet stormar, hoppa bock, gå balansgång, romerska ringar, stå på händer och dansa folkdans!!!

Jag leder gympa en gång i veckan för ett gäng glada "damer" och EN man.. Det är kul och det är välbehövligt. Dessutom tjänar jag en slant på det. Men varje vecka slås jag av fenomenet att det "doftar och grusar" precis som då jag gick i skolan. Hur kan det komma sig? Idag är det andra golv, annan ventilation.... men likväl sjutton är det samma doft och samma problem med städningen.

Då jag gick i skolan hade vi sockeplast, eller gympa skor med tunn sula och bomullstyg. De flesta var klädda i kortbyxor och linne (det var innan t-shirten) eller så hade man gymnastikdräkt! Idag är den personliga utrustningen helt annorlunda..... men likväl sjutton är doften och problemet med städningen densamma. Åh, vad jag minns.....

... är jag om händer och fötter. Det är alltid kallt i min lägenhet så här års. Jag bor på en gavel, dvs jag har kyla runt tre av väggarna. Det tar alltid lång tid innan värmen "sätter sig". Elementen är bara lljumma, det är väl fortfarande för varmt utomhus. Klär på mig sockor och tofflor, väntar att värmen skall sprida sig till händerna med blodet...... Inte ens varmvattnet är riktigt varmt. Jag bor i fel ände av huset, långt ifrån pannan. Transportsträckan blir lång så mycket värme går förlorad på vägen. Brrrrrrr...... Önskar mig INTE en Vargavinter, som den Engelske "spåmannen" siar om....

...är segt. I kväll väntar jag nog förgäves. Det regnar, blåser, piskar och viner. Balkongräcket i korrugerad plåt skramlar som jag vet inte vad. Låter som om en människa av full kraft försöker rycka loss det.

Jag väntar på att regnet skall avta, hunden vill gå ut på sin kvällsrunda. Av ljudet att döma så är det ett typiskt "horisontellt regn" vi har här just nu. Det är regnet som blöter dig från sidan, från fot till öra. Du blir helt dränkt! Paraplyer slaktas och skrotas direkt om man försöker använda dom i det här vädret.  Mitt dilemma är att regnstället är på annan plats, inte här hemma, så hur jag än bär mig åt kommer jag OCH hunden att bli mycket blöta. Frågan är, skall vi gå nu, eller vänta lite till?????

Nu börjar jag bli nervös. Vad är det jag har fått för mig egentligen? Sluta röka, efter trettio år.... GÅR DET?
Känner mig pirrig, virrig och osäker. Kommer jag att klara av det här? Jag vill, jag vill.....
Tänker bestämda tankar, pratar förstånd med mig själv. Så mycket bättre jag kommer att må, vackrare hy (ha ha), fräschare, friskare och piggare. Mer pengar till andra saker, kanske en resa????
MEN, så dyker tveksamheten upp......... *SUCK*

Har DU klarat det?
Hur bar / bär DU dig åt?

Tar tacksam emot välmenta tips och MYCKET uppmuntran..............................

Fascineras av alla människor i cyberworld och deras otroliga fantasi, eller fantasilöshet, gällande deras Nicnames..... Det finns de som är helt begripliga, de som är mer vanliga, de som är underfundiga och de som är helt obegripliga. Hur bär dom sig åt? Vill man något med valet av nic eller är det bara ett "måste"?

Vad gjorde att Du valde det nic Du valde????

..... Varför är det så svårt att tömma torktumlaren på ludd?
..... Varför är det så svårt att diska sin egen disk på jobbet?
..... Varför är det så svårt att parkera bilen "smart" så att andra också får plats med bilen på gatan?
..... Varför är det så svårt att plocka upp "bajset" efter hunden?
.....Varför .......... ?

..... Varför utgår så många från att "någon" annan skall göra det år dom?

Det är aldrig någon i mangelrummet
nuförtiden
Jag står ensam med en rulle
fuktiga örngott

Mangla mangelfria örngott?

Jag vet att Ni står och viskar
så

Men då har Ni heller aldrig
blivit inspirerade
av ett örngott

En liten "vardagsdikt" av Lina Ekdahl

..................... skall få ett slut. Så det så!!!! Nu har jag sorterat och lagt ihop strumpor efter tvätten. Resultat = 15 par tillhör sonen och 7 par tillhör mig och så har jag 4 ensamma strumpor utan "make". Var finns de försvunna????? Förmodligen under sonens säng, i en träningsväska, i badrummet eller så är de helt sonika kvarglömda i simmhallens omklädningsrum eller på gymet. Det är faktiskt bara hans strumpor som blir ensamma över....

Från och med nu skall här bara inhandlas storpack med strumpor till tonåringen och ALLA skall se likadana ut!!!!!

För örvrigt undrar jag om tjejer förbrukar lika många par strumpor i veckan som en kille? Hade de försvunna strumporna funnits hade sonen klarat av att använda 19 par strumpor på en vecka, hur många slår det?????

...... så trist det är med vänner som "aldrig hör av sig". Ja i alla fall inte så att man kan förstå att dom har gjort det. Varför är det så svårt att lämna ett meddelande på en telefonsvarare? Varför kan man inte bara kort ringa upp mobilen? Jag tänker på en speciell "grupp" av människor just nu, och det är alla dom som har valt att ha "privat eller hemligt" nummer.... Dom "syns" ju inte på en nummerpresentatör. Jag härsknade till häromdagen och tog upp det med en väninna som mer eller mindre konstant hävdar att hon ringt fast jag inte varit anträffbar. I samband med vårt samtal räknade jag efter hur många jag har i min telefon/adressbok med dolt nummer; det var 19 stycken....! De jag inte kan räkna är alla försäljare och telefonnasare som ringer upp titt som tätt. Det är "dom" som fått mig till att inte svara på dolda nummer på helger och kvällar...... 
Hon var inte så villig att förstå vad jag tyckte var ett problem, hon hävdade att hon hade ju ringt så..........

.... är "magiska dagar". Det är på söndagarna allt skall ske. Allt det där som jag inte hinner med veckans övriga dagar. På något sätt tror jag alltid att söndagarna är hur långa som helst. Jag bokar glatt tvättid, tror att jag skall hinna städa det jag inte fixat de andra dagarna. Och så skall jag ju alltid hinna motionera/promenera en extra lång runda. Både för min egen men även för hundens skull. Ja så har jag det sociala, umgås med vänner, det skall också in på söndagarna och så vill jag ju sova ut......

Det fungerar aldrig!!!! Söndagarna blir mina veckors absolut stressigaste dagar och jag lär mig uppenbarligen aldrig att planera bättre.....

Varför tar det i snitt 3 minuter för tjejer på toaletten medan killar klarar sig på 1,5 lite drygt? Och då snackar jag om vanliga toaletter för killarna, utan "pisseränna". Jag gjorde min lilla "undersökning" ikväll när jag var på bio, igen. Kön för oss tjejer var seg, ja väldigt seg. Killarna kom och gick..... Dessutom var det betydligt fler tjejer än killar som behövde uppsöka toaletten. Hur bär killar sig åt? Vad har dom för "trick"???

För VEMS skull har biograferna börjat erbjuda "Barnvagnsbio"???

Undrar jag om Alva 9 månader gillar "Det levande slottet"? Kalle 2 år, diggar han "Kalle och chokladfabriken"? Båda filmerna ges dessutom i original....

Sonen älskade Konstmuseet när han var liten, i 2 -3 års åldern. Men jag är övertygad om att det INTE var konstverken som drog, utan lokalerna. Han älskade att springa, ropa och hoppa runt.. Det fanns ju ytor att röra sig på och en underbar akustik..... enligt honom. Hans besök blev inte så frekventa kan jag lova. Vi "började om igen", några år senare och det kändes bättre. Då gick vi på konstmuseet, han och jag, och vi gjorde något tillsammans.........

...... jag valde naturligtvis helt fel klädsel för promenaden med hunden. Valde bort regnjackan, kepsen och gummistövlarna. Fick på mig vanliga lågskor och den tunnare jackan, hoppade över att ta med mig paraplyet för kanske skulle jag handla lite på vägen....
Resultatet blev - regn regn regn!!!!

Så, nu är vi här igen - dränkta och frusna, både jag och hunden.  Chansen var 50 / 50 och jag valde fel.....

Vad skall jag sätta på mig?????

Hundpromenaden väntar, vad f-n..... att det skall vara så svårt, att bestämma sig.......

Nu vet jag varför jag inte tillhör cineasternas skara, eller i alla fall varför det blir mer och mer glest mellan mina biobesök. Jag tycker inte om alla dessa "tekniska finesser"! Ljudet, jag säger bara det...ljudet. Jag tycker det är fysiskt obehagligt när det dånar så det vibrerar i stolen jag sitter på. Det är så hög volym så ett är då säkert, personalen på hälsovårdsnämnden kan inte heller gilla att gå på bio! Skulle det göras mätningar kan det nog inte klassas som "hörselvänligt". Smällar och bangar, krasch och brack, skott och skrik..... jag förstår varför men..... jag tycker det är obehagligt. Flimrande, "konstiga" bilder överfaller också mina känslor med ett obehag.

Igår var jag och såg Flightplan med Jodie Foster, där var det mängder av effekter som hoppade på mig. Undrar om jag kommer att bli lika "överfallen" då jag ser Dolt hot i morgon???

Jag har investerat i en ny adressbok. Äntligen blev det av. Den gamla är bättre begagnad och faller snart i bitar. Alla de lösa lapparna (med ändringar och nytillkomna) ligger instuckna mellan bladen och allt håller jag ihop med en gummisnodd. Jag trodde jag kunde klara mig utan en ny.Telefonnummer lagrar jag i mobilen och adresser hittar man ju på Gula sidorna ...... eller???  Nej det pep sig, kom jag på efter hand. För det första bröt mobilen ihop. Då visade det sig att jag inte fick fram alla nummer, en del var bara att se som förlorade. Gula sidorna i all ära men "alla" de som i dag har skyddat nummer..... *BAH*
Som sagt, jag har gett upp. Det blev en ny adressbok. På den här sitter gummibandet fast redan från början. Det känns bra, för jag misstänker att jag kommer att fortsätta med ett visst lösbladssystem. Nu sitter jag och "sliter mitt hår". Hur skall jag lägga upp det här? Alla dom jag inte har haft kontakt med på ett tag, skall jag skriva in dom? Är adresserna och telefonnumren gällande? Orkar jag kolla alla in jag skriver in dom? Och för övrigt, varför är det så lite plats att skriva på??????
Jag har uppnått såkallad "mogen ålder" och synen är svagare....eller i alla fall förändrad. Ännu inga progressiva glas men flera olika styrkor på läsglasögonen. Nu undrar jag vilka brillor som skall få bli adressboksglasögon. För det är utom all diskussion, den här adressboken kräver särskild utrustning för att kunna hanteras........   :)

Att springa ifrån det
som måste mötas
att knyta händerna inför det
som måste lösas upp
att sluta ögonen inför det
som måste ses
att brinna av ångest inför det
som kommer att ge visdomens svalka:
är det ej som
att ständigt läsa
sitt namn baklänges??

Maria Wine

Zlatan - är namnet på en fotbollsspelare som är som han är. Han pratar skånska och spelar fotboll. Av någon anledning var det just honom jag kom att tänka på när jag hörde "Långa bollar på Bengt" (eller vad den nu heter, låten...) spelas i bilradion på väg hem från jobbet idag.
Zlatan - är namnet på Axel och Henriks råtta. Zlatan har en egen skokartong som han transporteras i då de åker tåg. Jag har lite svårt för råttor. Är jag sjåpig då?
I Huvudet på Zlatan - är titeln på en bok av Simon Bank. Den har jag köpt som julklapp till sonen. Undrar om han kommer att gilla den?

.....är jag också. Eller inte??

Det beror var man drar gränsen mellan aktivt och passivt, frivilligt och ofrivilligt lyssnande. Hur som helst är jag inte den som stannar till och spetsar öronen för att lyssna på samtal om jag inte blir "inbjuden" att delta. Nej, jag är nog oftast för ointresserad för det. Men ..... här i huset där jag bor är det väldigt lyhört. Framförallt om man befinner sig i trapphuset. Då kan man höra mycket av vad som händer och även av vad som sägs inne i lägenheterna. Det är också lyhört mellan lägenheterna, så klart...
När jag kom hem från jobbet idag och klev in i porten möttes jag av ett GRÄL, ett mycket högljutt sådant. Det var tjejen och killen i lägenheten till höger, på första våningen, som gjorde upp om så vanliga saker som vem som diskat, handlat och MISSAT TVÄTTIDEN!!! Det var lite lagom "pinigt" tyckte jag så för att på något sätt göra dom uppmärksamma på att jag var där jag var satte jag i gång att vissla, högt, samtidigt som jag skramlade med mina nycklar i nyckelknippan så mycket jag kunde när jag gick förbi. Det tystnade direkt..... (Gjorde jag rätt eller fel?) När jag kom upp i min lägenhet och kom in i hallen blev jag sanbbt varse att damen i lägenheten ovanpå mig hade sina barnbarn hos sig. Ljudet av små fötter som sprang fram och tillbaka var ihållande liksom lilla flickans illtjuuuuuuut, brorsan jagade henne säkert. Lite senare gick jag in i badrummet för att tvätta händerna och hör då att killen i lägenheten under mig var på toaletten, INTE i samma ärende som jag utan han uträttade något som var mer ljudrikt än mitt vattenkransskval.... För en liten stund sedan var jag in en sväng i sonens rum. Hans vägg utgör även vägg till grannen till höger på samma våningsplan. Den grannen, den unge snygge ynglingen på 22 bast, hade uppenbarligen flickvännen på besök för där var det AMORE AMORE, med tillhörande rytmiska dunk, dunk, dunk i väggen.

Konstaterar bara att ljud breder ut sig i ett hus. Mitt golv är någon annans tak och mitt tak är någon annans golv. Väggar kan vara mycket gemensamma......

........Nej, tjuvlyssnare är jag nog inte men MEDHÖRARE!!!!

Ja, jag måste erkänna att jag har den böjelsen. Men i ganska harmlös form. Jag försöker att låta bli men det är inte så lätt. Särskilt inte nu , när det är mörkt ute. Jag går ungefär samma runda, varje kväll, då hunden skall klara av sina sista behov inför natten. Det är spännande. Jag följer flera familjers kvällsrutiner. Pappan som sitter och tittar på TV medan en son?, sitter vid datorn. Kvinnan som varje tisdagskväll pysslar med sina blommor. Den unga familjens vedermödor med sitt nya kök. (I kväll hade den överdimensionerade rostfria spiskåpan kommit på plats mitt i rummet..... hmmmm.) Den stora väggbilden som alltid visar fotboll o s v. Inget upphetsande, inget farligt. Bara vanligt hemmaliv......

enligt Norstedts Plusordbok.......

Arg = känner vrede eller ilska ( jaha, och vad betyder nu det?)

Vrede = djup och stark känsla av att ha blivit förorättad på ett sätt som kräver upprättelse (hmmm.....stämmer bra. Men ilska då...?)

Ilska = uppretad sinnesstämning som söker sig häftiga uttryck.

Förorättad ? = bemött utan tillräcklig respekt för den personliga värdigheten (mmmmm.... nu börjar det likna något).
Uppretad ? =  som drivits till en irriterad, öppet fientlig sinnesstämning (you bet!)
Utan respekt = inte (tillräckligt) visad eller upplevd hög värdering av person
Värdighet = bestämd känsla för vad som är värdigt beteende för den egna personen  (gott nog)

Med andra ord, mitt tillstånd finns. Det är dessutom beskrivet i litteraturen. Skönt med bekräftelse, då hittar jag inte på. Undrar om man kan sammanfatta det med ett ord?

FÖRBANNAD??????

Förbannad = känner (plötslig) vrede

Jaaaa, ok då. Men varför sa´  jag bara att jag var arg? Förmodligen för att jag inte visste bättre. Jag är ju kvinna och tyckte nog att det lät bättre. När jag tänker efter stämmer det nog. Många män i min omgivning säger nog direkt att de blir förbannade. Men nu vet jag..... bättre. Det ÄR FÖRBANNAD jag är. Så det så!

Somliga gillar poesi,

är en dikt av Wislawa Szymborska.

" Somliga -
alltså inte alla.
Inte ens de flesta, bara ett mindretal.
Om man inte räknar skolorna där de måste,
och poeterna själva,
så går det väl två sådana på tusen.

Gillar -
men gillar gör man också makaronibuljong,
man gillar komplimanger och blått,
man gillar sin gamla sjal,
man gillar att hålla på sitt,
man gillar att klappa hunden.

Poesi -
fast vad är poesi för nånting.
Månget vingligt svar
har getts på den frågan.
Och jag vet inte och vet inte och håller mig i det,
som i ett räddande räcke. "

Jag läste den här dikten för flera år sedan och "kände igen"
flera saker som jag gillar, ja verkligen gillar. Det är nog därför
jag gillar Wislawas dikt , Somliga gillar poesi.......

..... verkar vara en rolig bok. Jag tycker jag får lov att skratta åt den, ja jag skrattar till och med högt. Det var länge sedan jag skrattade högt, för mig själv då jag läste en bok. Om den sen är att betrakta som en "bra" bok, det kan jag inte uttala mig om ännu...... jag tror jag läser lite till!

Tänkte precis på hur fantastiskt det egentligen är med denna möjlighet att kommunicera med människor. Att blogga eller chatta, ja annat också för den delen, vilka öppningar det ger. Hanterar man det på ett sunt sätt är det enormt berikande. Vilka chanser, så utvecklande och utmanande. Alla "kontakter"..... med människor man aldrig hade kommit i "närheten av" annars. Bara det att det finns så många olika tankar om så mycket. Alla resonemang och reflektioner, alla försök till förklaringar och beskrivningar av diverse företeelser. Det är en förmån och ett stort nöje. Ännu fler borde försöka sig på det, ge det en chans...... :)

Jag är absolut ingen höstmänniska, inte på något sätt. Ok, jag uppskattar kvällsmörkret när det blir tidigare kväll. Jag är notorisk i mitt ljuständande och eftersom jag tillhör släktet "nattuggla" så får jag bara fler och fler timmar att njuta av stearinljusen på. DET är positivt med hösten, annars tycker jag nog varken eller om den årstiden. MEN ..... idag måste jag tillstå att det var underbart ute. Solsken, vackra färger och perfekt temperatur. Hunden och jag tog en promenad upp i skogen, alldeles bakom huset där vi bor. Vips, hittade vi svamp!!! Inte bara en eller tio... Det var många trattkantareller som stog där och "log" most oss. Jag blev faktiskt mycket glad, och kände en njutbar helhet i nuet. Vackert, friskt OCH roligt, på en gång. Just för att det är höst!!!!

Det blev en kul tur... Modevisningen på Röhsska museet var bra, riktigt bra. Det man visade var kläder från Secondhand butiker. Roligt sammansatt "återanvändning". Utställningen Do Redo var rolig. Efter det blev det lyssnande till Zbigniew Kuklarz på Wettergrens. Hans person och berättandet om tillkomsten av hans debutbok "Hjälp jag heter Zbigniew" fick mig att direkt köpa boken (vaddå lättflörtad?!).  Dessutom hittade jag "Det är fortfarande ingen ordning på mina papper" av Bodil Malmsten. Tänk....där kanske jag har en själsfrände gällande högar och högars varande?
Avlslutningen blev en nostalgitripp .... Filet Mignon på Lilla London för 79:-. Det var säkert 15 eller 20 år sedan jag var där sist, fast då tror jag det var Filet Black and White som var draget.....

Ja så var det dags igen, årets Kulturnatt på sta´n. Jag skall i alla fall gå på Secondhandaffärernas modevisning på Röhsskamuseet. Ta en sväng förbi Stadsbiblioteket och givetvis besöka några "vattenhål" på vägen. Hoppas på en "KUL-TUR-I-NATTA"........

Vem är nu det? Återigen får jag bara erkänna att jag har inte en aning om vem årets Nobelpristagare i litteratur är. Jag har inte den blekaste aning! Det är inte ofta jag säger " -aha, då vet jag vem det är, Nobelpristagaren..." 

Inte finns han översatt till Svenska, han "gräver under de sagda orden" och en massa annat.... Hmmm.. Jag har fortfarande inte förstått varför mer allmänt kända författare inte kan komma i fråga. Men det är väl inte meningen heller, att man skall förstå. Det förväntas bara att man skall förundras och beundra, att man snabbt som blixten skall "sluka" något verk av den store.. Om man sen begriper vad det går ut på, eller handlar om "egentligen" är fullkomligt oviktigt. Men "tycka" skall man, så det så!

Ja ja, det är mycket som är märkligt och det är inte meningen att man skall förstå. DET förstår jag i alla fall!

............ Det är rubriken på ett tidningsurklipp jag fått av en välmenande väninna.  " Rensa och må bättre. Har du hemmet fullt med saker du fått av andra - eller köpt själv - som du inte är så förtjust i? Rensa ut. Ge till en välgörenhetsorganisation. Omge dig bara med sådant som du tycker om och som du mår bra av."

Om det vore så enkelt då kanske jag skulle må lite bättre. Men även rensandet tar ju tid och det är den som jag saknar. De handfasta råden som följer i texten består av:

1) Lär dig leva utan högar.
2) Skjut inte upp.
3) Ge dig själv utrymme.

Högarna uppstår pågrund av brist på utrymme. Jag har inte plats att förvara mina högar på. Det spelar ingen roll om det gäller papper, tidningar eller tvätten.
Att jag skjuter upp saker och ting till senare beror på att jag inte hinner göra allt direkt utan ofta hamnar i situationer där jag måste prioritera. Hunden måste få sin promenad innan jag sätter mig och betalar räkningarna. Sonen, hans flickvän och jag måste få mat innan jag stryker tvätten..... När jag så står med båda händerna i diskbaljan, då ringer telefonen. Väninnan i München, som jag inte pratat med på flera månader prioriteras. Jag har ju själv skjutit upp att ringa upp henne, jag skulle ju bara fixa sommarkläderna och allt annat först så jag kunde prata med henne i lugn och ro.
Utrymmet finns bara inte i en lägenhet på 65 kvadrat, att härbergera och organisera allt det som är viktigt för mig. Väggarna begränsar mina möjligheter helt enkelt. Jag har helt enkelt inte råd med mera utrymme...

Mycket skall man vara med om men inte hade jag väl kunnat drömma om att Göteborgs Spårvägar "spionerar" på sina resenärer....
Jo, det är nog så det är. I afton hade jag en väninna på besök. Vid ankomst med spårvagn till "min" hållplats lade hon märke till informationen om att under sena kvällen skulle spårvagnen ersättas med buss. Det framgick också varifrån denna buss skulle avgå. Avgångstid för sista spårvagn var kontrollerad och hon var övertygad om att hon skulle ta sig hem , enkelt, tryggt och säkert. Precis så som man "vill att det skall fungera, med den KOMMUNALA TRAFIKEN".
Sagt och gjort, efter trevlig samvaro, gick vi så ut till den angivna hållplatsen. Vi var ute i GOD TID, 10 min före avgång. Vi ställde oss väl synliga och småpratade under väntan på "ersättningsbussen". Tiden gick .... men inget hände!!! När det så hade gått 10 minuter , efter den angivna avgångstiden, kom en ledningsbil från spårvägen och körde förbi i motsatt riktning.  Hmmmmm ..... var vår reaktion. Tålmodiga som vi är stog vi kvar lite till. Det kunde ju faktiskt vara så att bussen blivit försenad?!? Och, döm om vår förvåning, där kom en buss körande (även den i motsatt riktning) tydligt skyltad med "Ersätter Spårvagn" i fronten. - Så bra, den åker väl bara och vänder och kommer strax igen. Tre minuter senare ser vi bussen komma tillbaka ( den hade vänt och var nu på väg i rätt riktning...), men... shit!!!!!! Chauffören vinkade bara glatt då han körde förbi. Där stog vi, verkligen med "lång näsa". Mobilen kom fram och det ringdes efter TAXI. Där var det napp redan på första försöket, 5 minuter, så skulle den vara på plats. Vi går sakta mot en annan korsning i närheten, där Taxin har lättare att stanna och hämta upp resenären. DÖM OM VÅR FÖRVÅNING, vad ser vi?  Jo, då kommer SAMMA LEDNINGSBIL TILLBAKA och åker därifrån...... Snacka om att GÖTEBORGS SPÅRVÄGAR blivit serviceminded och ekonomiskt medvetna. Skicka ut en ledningsbil för att se om det står resenärer och väntar. När det konstateras att antalet inte är så många, dirigeras bussen att åka förbi...... eller???