mobfelk

........ och jag kan nte somna. Dessutom känns det misstänkt i halsen....
Jag vill inte tänka på det ens en gång. Jag har redan varit sjuk... förkyld och med bihåleinflammation - hinner, vill och orkar inte med en runda till.

På jobbet är fyra stycken däckade, hmm, och den femte hade ont i halsen fast hon var på jobbet idag. Jag gillar inte riktigt det där att man "biter ihop och går iväg" fast man känner sig sjuk. Smittar man då så är man en "spridare", rätt egoistiskt och framförallt utan hänsyn till omgivningen. Men visst, det är sura pengar, att vara hemma för.

Nej, nu känns det som om det är ett sömntåg på väg. Bäst att vara snabb tillbaka in i sängen.

Natti natti

Bloggkraft är all omtanke och alla värmande ord som man hittar efter dagars "frånvaro" från bloggen. Oavsett orsak till frånvaron....
Det är något speciellt med detta fenomen, i alla fall för mig. Människor jag inte har något ansikte till, ingen relation i fysisk bemärkelse, dom bryr sig om. Dom tänker på mig.... härligt! Det växer jag av....

Jag jobbar på, och det går. Visst känns det i kroppen, den blir så trött och musklerna och senorna spelar mig sina spratt, men det går bra. Från i morgon skall jag jobba 50%, det blir spännande.... Kommer säkert att gå, jag har mina "dagar tomma" för att sköta sjukgymnastik och träning och framförallt för att sova och vila. Skall pröva med två hela dagar (varannan vecka tre...) just för att ha återhämtningstid. Tror på det, i alla fall värt att pröva.

Helgen tillbringar jag i Göteborg, i ett strålande vårväder. I går var det Påskmarknad i Haga, det var trevligt. Framförallt kladdkakan på Sockerskorpan.... Jag gillar ju totalupplevelser, därav cafébesök också.

I kväll blir det tåg tillbaka till Stockholm. Spännande att se om den "tysta avdelningen" kommer att vara tyst. Det har den INTE varit ännu.....

Tankar till ER alla!

.... har gått bra. Må såvara att jag tar det "varligt" nu i början. Två dagar á 5 timmar. det kan tyckas vara ynkligt lite men det känns i den stackars kroppen. Såååå trött man kan bli. Rörelserna är ju desamma som tidigare men jag har dragit i handbromsen så tempot ärlite lugnare.

Hur som helst är det kul att vara tillbaka bland patienter och arbetskamrater.

I april skall jag öka arbetsmängden..... bäst jag tar en promenad och "tränar" lite..... :)

... med träningsmaskiner på gym har jag ägnat mig åt idag. Ja, ja under överinseende av sjukgymnasten, men dock. Var det inte gummislangen så var det Stairmastern och så maskin nr 3..... *puh*.... full rulle på roddmaskinen och så pang på maskin nr 12..... in och så lååååååångsamt ut....... håll emot!!!! o s v.....

Konstaterade snabbt att konditionen hade jag lämnat hemma och styrkan har jag nog donerat till någon annan. I morgon kommer det att kännas...!

...... blir det besök hos sjukgymnasten. Nu gäller det.....
Jag önskar så innerligt att hon skall kunna hjälpa mig så det händer något på "axelfronten".

..... känns det som, och det enda jag har gjort är att jag ,som det så fint heter, har tagit hand om mig själv.

Det vill säga, igår tog jag ett bad i badkaret. Det var helt fantastiskt skönt !!!! I alla fall att landa i det varma vattnet. Men, eftersom jag är rätt "ovan" vid att vara "orörlig" så missade jag att ta ner shampo, balsam och tvål från hyllan. Det innebar att jag fick försöka sträcka mig för att nå det... funkade inte.
 Försökte ställa mig upp.... shit...det var lättare sagt än gjort. Då insåg jag att jag faktiskt hade rejält ont och är rejält begränsad i min rörelseförmåga - det räckte liksom inte med att bita ihop...
För att överhuvudtaget komma upp fick jag rotera som en valross i en badbalja - ställa mig på knä och så upp i stående. Puh.... det kostade på. Blött blev det, i hela badrummet ,av "svallet" som skvalpade över karets kanter. När jag väl kommit åt mina grejor insåg jag att jag inte vågade "lägga mig ner" igen....
 
Det som skulle vara ett skönt och avkopplande bad blev istället en helt vanlig dusch!!! Och idag sitter jag här och har ännu mer ont än igår vid den här tiden........

..... är ordet för hur jag känner mig just nu. Kalk och skit i axlarna, seninflammationer även i höfterna - synliga på röntgen. Fortsatt sjukskrivning, ny medicin och så skall det kopplas in både Ortoped och Reumatolog. Hur kul som ......

Jag tror jag drar en säck över huvudet och vaggar i en spökdans.

..... behövs helt klart för att hålla det "onda" borta ur mina leder, men min mage vill inte ha dom. Med andra ord, det blir nog som vanligt. Bara att "tiga och lida"....
Det känns så dumt. Hittills är det inte många som förstått hur jobbigt det faktiskt är, det där med att inte klara tabletter. Inte en enda läkare har tagit mig på allvar hittills. Nu har jag i alla fall kämpat "kuren ut" ,med både "Alve och voltaren". Ett tag trodde jag att Alve och jag var kompisar, men jag trodde fel.  Eller så beror det på att den "andre" redan har ställt till det?!? Nu har jag i alla fall bestämt mig för ett par helt tablett fria dagar och så får jag väl börja om igen... *suck*

...... heter min nya vän och räddare i nöden. Han är en vit "liten rackare", lite smårund och oval, med en skåra på mitten. Hans rundnätta form beror på paracetamolet han är så fylld med. Om jag bara kommer ihåg att jag har "date" med honom tre gånger per dag så blir dagen rätt dräglig.

Glömmer jag honom och hans kompisar, bl a "voltaren" som ser till att innehållet i min mage håller sig i rotation, då är det inte riktigt lika enkelt. Helst hade jag skippat den där jobbige jäkeln som sätter sprätt i min mage men jag inser att jag behöver dom båda...... frågan är bara HUR LÄNGE???

... Crépes till middag idag. Pannkakorna finns redan klara så det är något att fylla dom med som jag skall tänka ut. Det lutar starkt åt "svampfyllning"....

Jag blir hungrig bara jag tänker på mat!
 
Magen talar dessutom om att den vill ha något, eftersom den känner sig " extra belastad " av tabletterna jag utsätter den för. Ingen kul historia men jag inser att det är nödvändigt. Pest eller Kolera så att säga.

Ont i "kroppen" eller ont i "magen", som ju är en del av kroppen. Vilket val???

.... känner verkligen att det var en grundlig undersökning jag fick idag. Har fortfarande inte kunnat ta in att det  blev som det blev. Tänker tankar som: - Det är i alla fall bra att få reda på allt det INTE är. För NU har jag plötsligt  ALLA  tänkbara sjukdomar som finns, i mina stackars leder.

Jag har i alla fall duktigt tagit mina tabletter, och det tänker jag fortsätta med också.

..... i mina leder till och från har varit "normaltillstånd" för mig en längre tid.

Men när höger handled fick en konstig svullnad i förra veckan bestämde jag mig för att äntligen ringa doktorn. Höger handled är ju en av de leder jag verkligen behöver för att kunna jobba. Sagt och gjort, idag var jag där, hos doktorn. Hon var bra! Det är nog inte bara något att bortse ifrån att ena handleden är svullen, att hälsenan varit inflammerad i dryga året, att axlarna värker så man har svårt att sitta still på kvällarna eller att höfterna är så stela så man haltar i en halvtimme innan man kommer igång varje morgon... Hon har nog rätt, DET är INTE NORMALT!

Jag fick gå, direkt, och ta en massa prover och sedan bar det av till röntgen. Hmmmm .... Sjukskriven blev jag dessutom i två veckor (till att börja med)..

Nu sitter jag här och tycker helt plötsligt fruktansvärt synd om mig själv. Önskar innerligt att det inte är något besvärligt utan att det bara sitter i musklerna. Det borde väl gå att göra något åt i så fall???

I morgon skall jag leta reda på en BRA sjukgymnast. Gärna en som kan sätta lite nålar på strategiska punkter. Akupunktur har jag fått tidigare och det var väldigt effektivt, då...

Usch, så liten jag blev , helt plötsligt.