mobfelk

.... har gått bra. Må såvara att jag tar det "varligt" nu i början. Två dagar á 5 timmar. det kan tyckas vara ynkligt lite men det känns i den stackars kroppen. Såååå trött man kan bli. Rörelserna är ju desamma som tidigare men jag har dragit i handbromsen så tempot ärlite lugnare.

Hur som helst är det kul att vara tillbaka bland patienter och arbetskamrater.

I april skall jag öka arbetsmängden..... bäst jag tar en promenad och "tränar" lite..... :)

...... är här!

Ja, eller i alla fall utanför mitt fönster.

Nej, det är ingen "flygande brunråtta" utan en helt vanlig stor och fet brunråtta. 

Jag bor på tredje våningen, med fönster mot innergårdarna i kvarteret. Innergårdarna har  olika nivåer beroende på att jag bor på Mariaberget. Det innebär att jag har en liten gård i jämnhöjd med fönstret där jag sitter vid mitt bord och tittar ut . 
På grannhusets gård, har jag i ca en halvtimme, kunnat följa Bruno Brunråttas brylling bökandes runt med innehållet i en soppåse. Egentligen ser det rätt behagligt ut. Lugnt och stillsamt, kanske metodiskt pillar han eller hon fram godsakerna. Det ser ut som om det finns en viss systematik i det hela.... Kanske är det ett förarbete till dess resten av råttgänget kommer...? För här i mina kvarter är dom många, brunråttorna. Att dom är släkt med varandra råder det väl ingen tvivel om.

Jag har skrivit om råttorna tidigare. Jag har samma känsla kvar som då,att i ingen annan stad där jag har vistats en längre tid,har jag, oberoende av tid på dygnet sett så många råttor som här i Stockholm!!!!

I Majorna (en stadsdel i Göteborg) bodde jag från början, i ett helt omodernt Landshövdingehus som sedan renoverades. Där kunde man hitta råttspår i källaren , men jag såg inte en enda råtta under tio år.

I Le Marais (en stadsdel i Paris) i början av 80-talet, såg jag någon enstaka levande råtta, men en del spår.

I Klein Flottbeck (en stadsdel i Hamburg) bodde jag i markplan i en stor villa under 5 år. Det var 100m ner till Elbes strand. I Elbe mynnade massor av gamla kloakledningar vars trummor "kom i dagen" då det var ebb i floden. Varje dag gick jag längs floden med hunden och inte en enda gång såg vi råttor.

I Kålltorp (en stadsdel i Göteborg) har jag  en lägenhet i ett hus från 20-talet. Huset ligger 75m från stora Skatås/Delsjöreservatet. Där har jag inte sett en enda råtta under alla år, men däremot fightats med rådjuren!

I den "lilla byn" (en by i skogen på gränsen mellan Västmanland och Dalarna) där jag har mina små timmerhus (byggda tidigt 1800-tal) kan man se råttorna på dyngstacken och på höskullen o s v. Då får man dessutom vara ganska snabb, för här är dom fortfarande skygga. Om man någon gång har påhälsning inomhus, är det på sin höjd möss. I den här lilla byn har jag vistats till och från hela mitt liv.

På Mariaberget (en del av Södermalm mitt i storstaden Stockholm) har jag, och på MÅNGA andra ställen i sta´n,  sett mängder av brunråttor under det dryga år jag har bott här. Som jag skrev tidigar, under alla tider på dygnet.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är märkligt.

Varför är det så?

Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är "äckligt".

..... är också en konsekvens av bytet av fjärrvärmeagregat.

Brrrrr... så kallt det börjar bli. Nu är det långärmat och raggsockor som gäller.
Att det är 17,5 grader, det känns!

...... är jag idag. Mellan klockan 08.00 och klockan 18.00 är allt vatten avstängt. Fjärrvämepannan och systemet skall bytas och ses över.

Än så länge går det riktigt bra. Jag har varit förutseende och tappat upp i hink och flaskor. dessutom är uppfinningen "vattenkokare" inte så dum. Fort och lätt blir det varmt.....

Undrar jag hur "lite" vatten jag gör av med en så´n här dag - jämfört med en dag då jag "bara vrider på kranen"....

..... för det extramjuka papperet!

Idag är det min räddning. Min näsa är ständigt rinnande. Det är länge sedan jag kände mig så här "geggig" i huvudet. Har sprayat med nässpray... men...jag tycker jag svullnar till mer än jag svullnar av. Bärk!!!!

Nyser, helt okontrollerat. Det är bland det mest vidriga jag vet. Ser hur bacillerna i miljontal bara flyger omkring. Gör mitt bästa att försöka fånga upp dom med hjälp av LAMBI....

Pan O´dil .... eller Ibu Metin, är en annan fråga? Vet inte riktigt vem som hjälper mig mest. Känner ärligt talat ingen större skillnad. Svettas och fryser om vartannat, hur jag än bär mig åt.

Med andra ord - jag har drabbats av en enorm självömkan!

..... har återvänt.... TUR FÖR MIG!!!

.... så förkyld, så förkyld att egentligen skulle jag kanske sitta i karantän?!

(Jag höll mig på "min kant" på kursen kan jag lova..)

...... har jag fått göra idag, på Nordiska Museet.

Britt-Marie Christoffersson hade bjudit in till en helg-kurs i stickning, i samband med att utställningen "Stickning ett hantverk att utveckla" visas. Tolv glada stickentusiaster var vi som i förmiddags mötte Britt-Marie i Textilarkivet. Hon började med att visa oss runt i den helt fantastiska utställning. Efter det visade hon mönster och beskrivningar som vi fick kasta oss över och prova.... Fritt frossande bland garner i de mest fantastiska färger... med pedagogiska beskrivningar av olika tekniker. Gissa om jag njöt...?

Det var så roligt och så inspirerande att jag inte kan annat än rekommendera ER att göra detsamma om ni får chansen.