Bostadsrätt / Hyresrätt ... det är frågan?
Vilket är vettigast, att "äga" sitt boende eller att betala en hyra per månad? Det är väl klart att drömmen vore ägandet, men eftersom kapitalet inte finns måste det lånas ihop. Äger man då sitt boende? Eller är det banken, som står för pengarna, som är den verklige ägaren?
Funderar mycket på det här eftersom jag just nu är "inneboende". Tittar efter lägenheter lite då och nu men känner en stark tveksamhet att som ensamstående och snart 50 år, låna miljonbelopp för att få äran att bo i 1 - 1,5 rum. Kanske finns det inte ens ett kök utan jag skulle få hålla till godo med ett kokskåp/kokvrå.
Det känns inte "värdigt".
Att inte kunna bjuda hem vänner på middag utan att behöva sitta i sängen. Jag har förövrigt vänner som börjar bli äldre,de skulle inte kunna sitta med knäna under sig i sängen och balansera en tallrik och ett glas vin samtidigt. Ok då, det finns bäddsoffor men det kanske inte är det allra mest avgörande egentligen. Det som känns "konstigt" är att vara äldre och inte kunna bo bättre..... Sen skall man ju förhoppningsvis ha råd att bo kvar i sin "lilla skokartong" även efter pensioneringen, och då kan man väl inte räkna med mer än hälften av den inkomst man har, netto, idag..... klarar man då sina lån? Om 15 år lär väl även de flesta former av "bidrag" vara avskaffade så då får jag väl hoppas att sonen kan hysa sin äldre mamma...
Är det stockholmspriser du nämner? Det låter i vart fall hutlöst.
För drygt ett år sedan köpte jag en bostadsrätt, är också 50+. Genom att flytta från en hyresrätt till en bostadsrätt så sänkte jag månadskostnaden med cirka 2.000:-/månad. Å andra sidan så har jag ovanligt låg månadsavgift till föreningen, alltså en förening som är stabil och med god ekonomi. Dessutom är lägenheten cirka 20 kvm mindre än den jag hade tidigare.
För mig var enda målet att minska min månadskostnad för boendet. I annat fall hade jag inte lånat en massa pengar. Ur många synvinklar är det smidigt och praktiskt att bo i hyresrätt, men ur ekonomisk synvinkel tror jag att det oftast är en god affär.
Ja, det är Stockholmspriser....
Kan bara gratulera dig till ditt val och att det blev positiv ekonomi av det. Så borde det väl vara för alla????
:)
En god vän var uppe förra helgen för att bl a se sin sons nyförvärv, en tvåa på 50 kvm på Hornsgatan, 2 trappor över gården, ingen utsikt. Hon var rätt förfärad. Två lika stora halvsmå rum, en tarm till serveringsgång, ingen hall, ett ofunktionellt kök. Ett typiskt offer för 70-talets idéer om att stycka upp stora lägenheter till flera små. 2.4 miljoner!
Bra exempel....
Granngården på landet såldes för 2,8 miljoner. Då var det stort boningshus, ca300 kvadrat, Stall, Ladugård för 30 kor, uthus, skog, hagar,åkrar och sjötomt i det priset. Restid till Stockholm med bil = 2 timmar.
DET ÄR INTE SUNT!!!
DET ÄR INTE VÄRDIGT!!! Att bostadsprisutvecklingen tillåts skena iväg....
Även om det är skönt att hyra så är det nog roligast att äga sitt egen boende även om det medför merjobb om diskmaskinen går sönder.