mobfelk

En del personer är "begåvade" med något som kan kallas för "charm".
Alltid leende, tillmötesgående och förstående.
Det är inte så svårt att "tro" på dom. Värmen och de ärliga ögonen känns som en  garanti för något äkta och pålitligt.

Allt är väl gott och väl så länge en sådan person inte blir ens granne. Speciellt inte den där grannen som man så småningom blir vansinnig på....... 

Musicerande hela dagarna och långt in på nätterna. "Ommöblering" varje kväll, helst efter 23.00! Tydligen har personen i fråga problem med fötterna, eftersom det måste vara så att inläggen för fotvalven bara passar i ett par pjäxor.Att en ung pigg männsika kan ha såååå tunga steg känns nästan omöjligt. "Analfabetism" skall man väl inte häckla någon för, men om det upprepas ett flertal gånger att diverse grovsopor placeras på fel ställe... (t.ex på den gemensamma vädringsbalkongen, som varit belamrad med en utrangerad diskho och diverse andra större föremål sedan renoveringen av lägenheten för ett par månader sedan) då ligger det nära till hands.

Grannen som känner sig drabbad av detta "fenomen", har gjort som man skall och bör göra i sådana här fall. Hon har ringt på och lagt fram sina synpunkter och förklarat varför hon upplever det som en "störning". Hon kan helt enkelt inte längre sova i sin egen lägenhet.... Inte en gång, utan flera gånger har hon ringt på och tagit upp det "öga mot öga". Varje gång har mötts av de varma ögonen och mycken förståelse. När grannen blev nedbjuden i hennes lägenhet för att själv kunna höra hur det lät.... av musiken som spelades.... fick hon ett än varmare leende till svar och ett löfte om bättring.

MEN

Tror Ni att något har hänt?

ICKE

"Terrorn" fortsätter!!!!!

Är det någon som har ett bra tips om hur hon skall gå vidare? Hur gör man för att "knacka hål" på denna attityd? Hur når man en vuxen människa som uppenbarligen INTE VILL ta till sig vad andra försöker att förmedla på ett vanligt och hövligt sätt?

Det är inte kul att vara tjej, några och trettio år,och framstå som en veritabel GNÄLLKÄRRING.
Men hur skall hon bära sig åt för att få en förändring tillstånd? Skall HON bli tvungen att flytta?

..... bara rinner iväg. Allt är nytt, spännande, intressant och samtidigt tröttande. Jag trivs på min nya arbetsplats med mina nya arbetskamrater, inte snack om saken men.... det tar på krafterna med alla nya "möten", alla nya rutiner och helt "ny" utrustning. När jag kommer hem på kvällarna är jag alldeles färdig.

En "sorg" är att bloggandet kommit till korta. Men... jag har i alla fall läst en del under tiden. Att se´n komma till ro och skriva något själv, är en annan sak. Inser att jag inte kan hinna med allt, men det kommer....... snart!!!!!