mobfelk

....får stå för vad jag har ägnat mig åt idag.
Ibland kan man kanske behöva stanna upp och tänka efter. Tänka på både bra och dåliga saker. Fundera över allt man har omkring sig som man skall vara tacksam över.

Jag har funderat en hel del över mig själv. Vad är jag för person och hur tror jag att andra uppfattar mig? Om jag är ärlig gällande mig själv kan jag bara säga att jag är mycket medveten om mina dåliga sidor. Delar hos mig som jag kämpar med för att förbättra. Dessutom tror jag att omgivningen ser samma positiva sidor hos mig som jag själv är stolt över, det jag tycker om hos mig själv. Men jag blir osäker..... jag bara tror och vet inte...känns lite klurigt.

Jag tror också att andra missbedömer min styrka och tror att jag klarar mycket mer rent känslomässigt än vad jag egentligen gör. Det skulle jag vilja ändra på, frågan är hur gör man det?

Som sagt, ibland är det nog bra med den totala ensamheten när man bara kan ägna sig åt sig själv. Jag känner att det här har varit precis en sådan dag jag behöver emellanåt.

Undrar om det blir något regn? I natt kom det 25 mm, det räcker ett bra tag  tycker jag.

i min lilla "stuga". Det är härligt med lugn och ro, frisk luft och mycket natur. Men vad skall man göra åt alla mygg? I år är det rekordår vad det gäller dom små stickande terroristerna. Dom är överallt! Nu, efter dryga veckan börjar jag bli mindre besvärad av sticken men de känns fortfarande. Jag preparerar mig med allergimedicin och myggmedel men det funkar inte till 100%...
Andra flygande huliganer vimlar det av också, humlor och getingar men de är lite mer diskreta och håller sig på sin kant. Det är klart, getingarna har byggt bon på mindre strategiska ställen. Ett har jag lyckats få bort men det andra får vänta. För en sådan insats måste jag "ta sats"...

Undrar jag om det ska bli åska eller inte? Jag skulle vilja gå till skogen på svamprekognocering....

.... är det dags för årsmöte i den "lilla föreningen". Jag har suttit och pillat med en föredragningslista, skrivit valberedningens förslag och gjort en power - pointpresentation till verksamhetsberättelsen. Talat med kassören om revisionsberättelsen och bokslutet. Det var ett bra samtal. Jag är stolt över att vi vänt ett underskott på nästan 10.000:- för två år sedan (då jag tog över som ordförande) till ett plus i räkenskaperna på dryga 50.000:-. det känns tryggt! Dessutom har vi inte tappat medlemmar, totalt sett, utan snarare ökat antalet. Det går att få ett "fack" att vara levande om man ger sig f-n på det. Nu märker vi att all vår möda börjar göra nytta. Till mötet i morgon är det rekordantal med anmälda medlemmar som kommer för att delta..... JA!!!!!!!

MEN ..... nu längtar jag efter att sätta händerna i min ......



.... stickning. Mina muddar vill jag ha klara, och det snabbt. Jag har så spännande projekt på gång så jag kan knappt bärga mig. Men vad gör man när dygnet bara har 24 timmar? Och jag inser att även jag behöver sova... i alla fall ett par timmar varje natt!

.... ho ho.

Det är som förgjort, jag kan inte somna!  
Men, förr eller senare slocknar jag väl....det brukar ju bli så.

........ och jag kan nte somna. Dessutom känns det misstänkt i halsen....
Jag vill inte tänka på det ens en gång. Jag har redan varit sjuk... förkyld och med bihåleinflammation - hinner, vill och orkar inte med en runda till.

På jobbet är fyra stycken däckade, hmm, och den femte hade ont i halsen fast hon var på jobbet idag. Jag gillar inte riktigt det där att man "biter ihop och går iväg" fast man känner sig sjuk. Smittar man då så är man en "spridare", rätt egoistiskt och framförallt utan hänsyn till omgivningen. Men visst, det är sura pengar, att vara hemma för.

Nej, nu känns det som om det är ett sömntåg på väg. Bäst att vara snabb tillbaka in i sängen.

Natti natti

....om människan "föds" god???

..... med mitt översättningsarbete för Forum för Levande Historia.

Hela tiden påminnelser om människors grymhet före, under och efter 2:a världskriget.

Min mamma, en pigg, alert  och underbar kvinna (80-), har bekymmer. Mössen gillar hennes diskbänksskåp.

Det startade redan för ett par år sedan då mamma var på resa och larmet i huset gick. Larmet var kopplat till några telefonnummer och det hade ringt vid 02-tiden hos en äldre granne. Det kontrollerades från utsidan att inga fönster eller dörrar var trasiga o s v. Min bror som inte bor så långt bort kom och gick in i huset. Ingen kunde förklara vad det var som löst ut larmet. På skämt ,sa vi i familjen , att det måste vara "mössen som dansar på bordet när tanten är borta" och så var det väl egentligen inte mer med det.

För ett par veckor sedan skulle jag gå ner i min källare för att hämta en resväska. Då ser jag att det hänt något med ett par kassar, stora hål och massor av småskräp på golvet i förrådet. När jag kommer upp i lägenheten igen frågar jag L om hon blivit förbannad och "kastat" runt med sakerna i förrådet eller om hon tror att vi kan ha råttor i källaren. Svaret blir - hon har inte kastat runt med grejor i förrådet. Gemensamt går vi ner och konstaterar att det är lömska fyrbeningar som förmodligen huserar i källaren.

Vi tog oss i kragen och gick till GRANIT och införskaffade ett flertal förvaringsboxar i genomskinlig plast med tätförslutande lock. Väl hemma igen skulle vi sedan städa i förrådet. Strategin var enkel, ut med allt i gången, sortering och omstrukturering och "kastande av skräp". Sedan in med det hela på annat sätt.
Sagt och gjort, vi plockade ut kassar, lådor, en gammal gästmadrass, packboxar till L:s MC, trästegen, skidor, skridskor mm i gången och undan för undan sorterade vi och bestämde vad soms kulle kastas. Det gick ju galant!  Meen, stank gjorde det och vi var helt övertygade att det handlade om råttor. Spillning i högar och mängder av småskräp. Den inneboende hade kalasat på väskor och allt möjligt men det slängde vi. Energin var focuserad på att få det gjort så skulle det bli bra och och  och....
L hämtar så sin "jullåda" som står längst in i hörnet och kommer ut med den i gången ,då tycker jag att det prasslar i lådan och säger det till henne. Hon kastar en irriterad blick på mig över axeln och säger, - Var inte så känslig! , i samma ögonblick hoppar en stor fet brunråtta upp ur kartongen. Eftersom det är rätt fullt på golvet får den spader och irrar runt ett tag innan den hittar en väg att rymma . Vad tror ni att vi gjorde????
Jo, det hördes kan jag lova. Råttor är liksom i en klass för sig. För mig är det något helt annat än möss. Jag tycker att råttor är äckliga och vill inte ha dom inomhus i mina saker. Minnen från stallråttorna på landet och kloakråttorna på Elbestranden i Hamburg som satte sig på bakbenen och fräste åt mig och hunden när vi kom gående räcker. Likaså minns jag snabbt några tillfällen då råttorna har kommit hoppande i andra sammanhang men där det trots allt känts mer naturligt än i källaren på ett bostadshus i Stockholms innerstad!!!!  (Det här med råttor i Stockholm har jag skrivit om tidigare) Hur som helst, vi lugnade ner oss och slutförde vår mission i förrådet. Så snyggt och bra det blev!!! Det var väl i och för sig något positivt med det hela, vi fick källarstädningen gjord.

Uppe igen, i lägenheten, tänkte jag ringa till min mamma och berätta om våra strapatser och det stinkande äventyret i
källaren. Lite ömkan och lite beröm är inte helt fel....Meen.... vad berättar hon då - jo......
Dagen innan hade hon en väninna hemma på lunch. Dom hade ätit klart och satt kvar vid bordet i köket med en kopp kaffe. Då hörs ett raspande mot golvet i hallen, när dom tittar ut ser dom en mus halka runt i förvirring på hallgolvet. De båda damerna hoppar upp och går ut i hallen,  då drar musen in i vardagsrummet.... Mamma finner sig snabbt och stänger glasdörren in till rummet. Två tanter står häpet kvar och tittar, vad var det egentligen som hände????
Damerna står på ena sidan glaset och ser hur den förvirrade musen rusar hit och dit över golvet. Broder blir uppringd och kommer efter en tid, beväpnad med två små musfällor vilka agnas med ost och ställs in i rummet. Mamma kollar med jämna mellanrum och ser efter ett tag att osten är borta och fällan vält men tom. Musen är kvar i hennes vardagsrum och går inte i fällan - vad skall hon göra? Eftersom hon är allt annat än feg och mycket beslutsam så inser hon att det här måste lösas på anat sätt. Hon klär på sig sina "gröna Tretornstövlar" och går in i vardagsrummet. (Känns lite bättre med stövlar än att vara barfota) Musen kommer farande och rusar runt på golvet..... mamma marscherar beslutsamt fram till terassdörren och öppnar den. DÅ tar musen ett "skutt" upp i ena gardinen, klättrar upp på fönsterbrädan där mammam har ett par vackra skulpturer i glas, och rusar fram och tillbaka innan den "flyger" ut i det fria genom den öppna terassdörren. Mamma andas ut... Ni kan tro att min historia om råttan i lådan bleknade i skenet av mammas musstory...
Om ni trodde att mamma fått musfritt efter den här händelsen så tror ni fel. Hon har avancerat och känner sig numera som en fullfjädrad musjägare med diplom i vittja fällor. Hon var så rar då hon berättade om den första fällan som fick "träff". Anticimex hade varit och lämnat två agnade "rörfällor" istället för de gamla slagfällorna. Dessa hade placerats under köksbänken eftersom mamma var övertygad om att det var därifrån mössen kom. Mamma skulle dessutom försöka täppa till en liten springa runt rörstammarna där det kunde tänkas att mössen kom in. Stålull och diskhandskar var hennes vapen respektive skydd. Sagt och gjort hon kryper in i skåpet på alla fyra (hon är fortfarande väldigt rörlig så man glömmer lätt att hon faktiskt har några år på nacken) den första fällan som ligger alldeles vid kompostpåsen är tom, hon fortsätter ner med händerna runt röret och lyfter fram den andra fällan........ den var INTE tom! Mamma blir så förskräckt så hon smäller huvudet i hoarna och tappar fällan.... hon backar ut baklänges och (sa hon till mig sedan --jag trodde jag skulle dö av chocken!) sätter sig på rumpan. På bara ett par sekunder samlar hon sig och får med sig fällan och slänger ut den på gräsmattan med mus och allt.

Nu har det gått ett par dagar och mamma kämpar vidare - hon har blivit bra på att "vittja" fällor. Hon kan t o m skratta och ta "diskussionen" med sondottern (som varit hamsterägare) om varför hon INTE vill ha möss i huset och varför hon inte känner sig som en barbar när hon "tar livet" av de objudna, icke betalande fyrbenta hyresgästerna. Möss och inte heller råttor har inte fattat det här med "preventivmedel" utan dom lever ett mycket naturligt liv och är till sin läggning rätt promiskuösa. Skulle mamma med "glädje och frimodighet" låta de små bosätta sig permanent skulle hon snabbt få ytterligare problem med deras "huliganism". De förstör, helt utan tankar på konsekvenserna och dom konsekvenserna vill inte mamma ta. Dessutom är dom ju inte riktigt snälla mot varandra heller, i alla lägen...............

Vi har i alla fall fåtf förklaringen till "larmandet" utan inbrott, hos mamma, bekräftad. Och det kan på ett sätt kännas mycket bra. Om sensorerna till larmet är så känsliga att en mus som svingar sig i gardinen löser ut det hela, då kan nog inte en ev inbrottstjuv räkna med att ta sig in obemärkt. Mamma har dessutom förstärkt inbrottsskyddet med att det ringer hos "yngre grannar" och inte de som är i hennes egen ålder.....

...... sina bloggar. Tror det är bäst jag städar bland mina länkar. Passar på att lägga upp några "nya" favoriter......