Varför började jag blogga?!
Jag har alltid gillat människor. Jag har alltid gillat diskussioner och jag har alltid tyckt om att läsa och skriva.... så när man började "chatta" i den yngre dataåldern insåg jag snabbt att man faktiskt kunde komma i kontakt med människor i "luften"... ja, för så kändes det, som om människorna fanns i luften. Människor man ALDRIG skulle ha kommit i kontakt med annars. Det var en mycket speciell känsla, att börja utbyta ord och tankar med någon man aldrig hade mött. Människor man kanske aldrig skulle kommma att möta i det verkliga livet. En del kontakter var kortvariga andra utvecklade sig till "vänskap" och några träffade jag sedan , livs levande, och blev mycket god vän med.
När så "bloggandet" dök upp, började jag läsa vad som skrevs på bloggar jag mer eller mindre "trillade på". Jag blev mer och mer nyfiken och sökte hela tiden mer.Det var enklare än på "chattandets tid" då det handlade om specifika siter eller forum. Ofta var de kontakterna mer av karaktären person till person, utan inblandning av andra.
I "bloggvärlden" var det bara att följa "kommentarernas avsändare". Ibland kommenterade jag något, bara för att jag ville förmedla något eller så gjorde jag bara en enkel reflektion över det som skrivits. Ibland kände jag mig provocerad, ibland blev jag road så det stog härliga till. Ibland fick man svar... av den som skrivit inlägget i den egna bloggen, och ibland utökades det hela till en "dialog" med flera. Det gav ännu mer i utbyte.
En dag kände jag bara att jag också ville pröva, med en egen blogg.
Jag hade, och har än idag, inga som helst andra avsikter eller ambitioner än att "skriva av mig". Jag är inte så driven, jag är ojämn, jag kan stava någorlunda men så värst mycket mer än "ett ordflöde med visst sammanhang och innehåll" är det nog inte, det jag åstadkommer. Jag är inte speciellt klok och inte smartare än någon annan. Jag besitter ingen speciell kunskap och är väldigt "spretig" i mina intressen men jag tycker och tänker en hel del, jag har åsikter och framförallt är det en "pirrande" känsla med kommentarerna man får ibland. Det är "kul" helt enkelt.... med människor!!!!
Det här var en "fångad pinne i luften", Blogstafettväxlingsträning, från Ediets.
Min "pinne tillbaka" i den här växlingen, är: "Jag kände mig riktigt diskriminerad, den gången då jag..........."
När så "bloggandet" dök upp, började jag läsa vad som skrevs på bloggar jag mer eller mindre "trillade på". Jag blev mer och mer nyfiken och sökte hela tiden mer.Det var enklare än på "chattandets tid" då det handlade om specifika siter eller forum. Ofta var de kontakterna mer av karaktären person till person, utan inblandning av andra.
I "bloggvärlden" var det bara att följa "kommentarernas avsändare". Ibland kommenterade jag något, bara för att jag ville förmedla något eller så gjorde jag bara en enkel reflektion över det som skrivits. Ibland kände jag mig provocerad, ibland blev jag road så det stog härliga till. Ibland fick man svar... av den som skrivit inlägget i den egna bloggen, och ibland utökades det hela till en "dialog" med flera. Det gav ännu mer i utbyte.
En dag kände jag bara att jag också ville pröva, med en egen blogg.
Jag hade, och har än idag, inga som helst andra avsikter eller ambitioner än att "skriva av mig". Jag är inte så driven, jag är ojämn, jag kan stava någorlunda men så värst mycket mer än "ett ordflöde med visst sammanhang och innehåll" är det nog inte, det jag åstadkommer. Jag är inte speciellt klok och inte smartare än någon annan. Jag besitter ingen speciell kunskap och är väldigt "spretig" i mina intressen men jag tycker och tänker en hel del, jag har åsikter och framförallt är det en "pirrande" känsla med kommentarerna man får ibland. Det är "kul" helt enkelt.... med människor!!!!
Det här var en "fångad pinne i luften", Blogstafettväxlingsträning, från Ediets.
Min "pinne tillbaka" i den här växlingen, är: "Jag kände mig riktigt diskriminerad, den gången då jag..........."
Kommentarer
Postat av: Ediets
Oj oj, den blir lite klurig... Vet inte om jag känt mig diskriminerad. Hmm, måste tänka.
Postat av: Ca
Annars är det väl "fritt fram att fabulera"???? :)
Postat av: flasknosen
Det som känns så bra, tycker jag, med bloggandet, är att man inte kan döma någon på utseende eller kläder. Kanske är det också pga det som man börjar kommunicera med andra än den "vanliga typen" man brukar söka sig till. Kanske...
Trackback