mobfelk

För ett par månader sedan tyckte jag att mitt liv var ett lyckligt liv. Jag mådde relativt bra och var nöjd med det jag hade. Idag är det helt andra känslor jag känner, det känns både tungt och sorgligt. Att vara mitt uppi en ofrivillig omorganisation av arbetsplatsen är en stor påfrestning på många sätt. Det som gör mest ont är andra människors ovilja att vara lyhörda för det som egentligen sägs och formuleras. Deras ovilja att vara ärliga och raka, ger blåmärken på insidan. Ironiserande och "fritt tolkande" i kombination med "det har du aldrig sagt", är fruktansvärt. Varför är det så svårt att ta folk på orden och inte göra egna utsvävningar ? I pressade situationer är det lätt hänt att man pratar först och tänker se´n, visst... Men att gå till regelrätta angrepp över en annan människas liv och sociala situation är inte ok!  Eftertänksamhet, är en styrka likväl som att kunna be om ursäkt och kanske säga förlåt då man inser att man gått för långt.

Ordet förlåt verkar vara ett "bortglömt" ord. Eller är det så att det är utraderat då det handlar om maktutövande? Makt, hanterat på rätt sätt kan vara positiv. Makt kan vara bra, speciellt i kombination med ödmjukhet. Men när det saknas är det bara ett "elände"......

Jag längtar efter att vakna upp i morgon, för jag hoppas så innerligt att det skall kännas lite bättre då!!!!!