Vinterkyla.... Vargaskinn
Vintern 1986 / 1987 var en KALL vinter. Glömmer inte då det var -27 och alla personbilar "frös" till stillastående. DÅ var jag gravid, sonen var min "inneboende". Eftersom det var så kallt fick jag bidrag till inköp av en päls i julklapp. Det belv en hellång i Vargaskinn. Såååå skön den var!!!! Om det var snyggt eller klädsamt är en helt annan sak, det var det som var mest praktiskt för att mota kylan som gällde. Det var innan "syntetpälseran"......
Nu är det kallt igen, vargen hänger på vinden. MEN, jag törs inte ta fram den ens "för luftning" runt kvarteret. Absolut INTE om jag skall gå ut med hunden. Pälshataratackerna är inte att leka med. Man vill inte bli "knivskuren eller ommålad" av någon djurrättsaktivist. Det känns lite konstigt, att ha ett plagg som skulle fylla sin funktion direkt, bara jag satte det på mig, men INTE VÅGA ANVÄNDA DET!!!!
Min lilla mamma, fick av min pappa en päls i julklapp vintern 1956 / 1957. Det var en KALL vinter. Då var mamma gravid, JAG var den som var "inneboende". Mamma fick en päls av Ozelot (prickig katt). Den finns fortfarande kvar, väl skött och förvarad. Mycket vackert skräddad av en Stockholmskörsnär. Mamma törs inte heller ha pälsen på sig, det har hon inte vågat på många år. Minken, som kom in i hennes liv 1970 däremot vågade hon ha förra året.
Funderar på de mänskliga krafter som finns, det enorma engagemang som kan styra människors handlingar. Visst är det fantastiskt att man kan gå till atack mot en 18-årig Varg, 35-årig Mink eller en 48-årig Ozelot!!!! Och tycka att man försvarar djurens rätt...... gärna iklädd sin fars svarta avlagda skinnpaj och svarta skinnkängor.
Nu är det kallt igen, vargen hänger på vinden. MEN, jag törs inte ta fram den ens "för luftning" runt kvarteret. Absolut INTE om jag skall gå ut med hunden. Pälshataratackerna är inte att leka med. Man vill inte bli "knivskuren eller ommålad" av någon djurrättsaktivist. Det känns lite konstigt, att ha ett plagg som skulle fylla sin funktion direkt, bara jag satte det på mig, men INTE VÅGA ANVÄNDA DET!!!!
Min lilla mamma, fick av min pappa en päls i julklapp vintern 1956 / 1957. Det var en KALL vinter. Då var mamma gravid, JAG var den som var "inneboende". Mamma fick en päls av Ozelot (prickig katt). Den finns fortfarande kvar, väl skött och förvarad. Mycket vackert skräddad av en Stockholmskörsnär. Mamma törs inte heller ha pälsen på sig, det har hon inte vågat på många år. Minken, som kom in i hennes liv 1970 däremot vågade hon ha förra året.
Funderar på de mänskliga krafter som finns, det enorma engagemang som kan styra människors handlingar. Visst är det fantastiskt att man kan gå till atack mot en 18-årig Varg, 35-årig Mink eller en 48-årig Ozelot!!!! Och tycka att man försvarar djurens rätt...... gärna iklädd sin fars svarta avlagda skinnpaj och svarta skinnkängor.
Kommentarer
Postat av: Annaa M
Tänka sig, att du också har en varg! Ja nog är det vansinnigt. Pratade med en granne häromdagen som hade blivit attackerad t o m i sin syntetpäls, mitt på dagen. Tänkte bara jag kunde lägga min framför balkongdörren, inte göra sönder.
Postat av: Ca
Ja, det ÄR vansinnigt. Ha, vi får väl ta varandra under armen och gå en tur med våra "djur" då jag kommer till Stockholm.... Synd att jag inte hinner upp till den 30:e och Cirkusarrangemanget.
Postat av: flasknosen
Ibland undrar jag om inte dessa "rörelser", fyller en primalskriksfunktion för vissa individer. Egentligen ömmar man kanske inte sååå mycket för djuren, utan mest för bråkandet.
Postat av: Ca
Kan inte annat än tro något liknande..
Trackback