Otäckt...
Jag satt i bilen, vid ett rödljus. Gatan korsas av en cykelbana. Där kom en man på cykel med ett litet barn i barnsitsen bakpå. Farten var hög.... Eftersom det är vinterväglag som råder i Göteborg för närvarande, med en mycket varierande väghållning, förvånade det mig inte nämnvärt när han tappade kontrollen över cykeln och "damp i backen" med en rejäl krasch. Men det som kändes otroligt obehagligt var att han överhuvudtaget hade sitt lilla barn där bak. Flickan var, visade det sig bara dryga 1 år.
Vi var flera stycken som rusade fram, så fort vi bara kunde och ambulansen var snabbt på plats. Den lilla hade slagit i hakan, med skrubbsår som följd. I övrigt hade hon landat mjukt på sin overall och hon hade ju hjälm. Pappan däremot, illvrålade, han hade skadat både en fot och en arm. Ambulanskillarna trodde att det handlade om frakturer.... Av deras "hållning" att dömma var de inte alls imponerade av den skadade killen. En av dom kunde inte låta bli att fråga, HUR det kom sig att han hade valt att cykla en dag som den här..... närmare 8 minusgrader, snöigt och isigt väglag, med litet barn därbak och utan vare sig dubbdäck och hjälm.
Killens svar var : Vi hade försovit oss! Jag hade bråttom.....
Ambulanskillen: Men Du, det finns ju spårvagnar......
Killen : Jag hade ingen lust att vänta ....
Ambulanskillen: Nähä, men det kommer du att få göra på akuten.....
Ja, läskigt! Och... hur tänkte han?!?! Ville inte vänta på spårvagnen?!?
ruskigt var det, jag känner av det fortfarande. Det såg inget vidare ut....
Nej, inte vänta på spårvagnen. Idag fungerade dom i alla fall så det kan kanske ha rört sig om tio minuter....
De där cyklande farsorna tillhör Göteborgs dårskap. Vi hade en granne som i ur och skur dånade nedför hela Bäckegatan i full speed med ett barn fram och ett barn bak. Jag ogillade starkt när mina barns far hittade på detsamma. Och det blev inte heller så mycket av det eftersom minst en blåvägrade efter en vurpa. Han GICK och tappade liksom cykeln med två barn på. Grannen tvärs över gatan spräckte för övrigt skallen i en trottoarkant när hans dotter fastnade och fick hälen söndersliten bakhjulet.
Jag blev glad när Mannen tappade cykelnyckeln på ett nattåg och inte kunde cykla hem en morgon. När han äntligen hittat nyckelkopian hade dom börjat bygga om utanför Centralen och tagit bort cykelställ med cykel och allt... he he.
TUR eller skicklighet, det frågar jag mig ofta då jag skall samsas om samma körbana med dessa "farttokiga" småbarnsföräldrar. Det är oavsett om jag kör bil eller försöker ta mig förbi cyklandes...
ruggigt... men coola ambulanskillar måste jag säga ;-)