mobfelk

Ja, så var det dags även för oss, att bli "omorganiserade". Beskedet kom väl inte direkt som en blixt från klar himmel men överaskande var det minst sagt. Så sent som i början på Juni stog en av de högsta cheferna och sa att det var lugnt, kontraktet på lokalerna där vi håller till skulle förlängas o s v. I fredags, mindre än fyra månader senare, var "omorganisationen" ett faktum.
Att omorganisera verkar vara den mest moderna "patentmedicinen" som finns, i lägen då ekonomin kärvar och människorna inte går att styra som man vill. Men frågan är om man har lärt sig något av tidigare erfarenheter eller om det bara är desperation som leder till handling? Vi har länge efterfrågat "rätt rapporter" för att själva kunna anpassa vår verksamhet efter de förutsättningar som finns, men svaret har alltid varit att det inte går att ta fram och att det inte är relevanta uppgifter vi söker.
Vår branch är starkt beroende av kunderna, och de har "fritt val" vart de vill vända sig. Ingen omorganisation i världen kan tvinga dom att komma till just oss. Vår egen tanke har varit att vi bör se över vår bemanning, kanske har det varit "för många av fel yrkeskategori" i verksamheten? Hur många "trogna" kunder har vi egentligen? Hur många "sporadiska/akuta" besök har vi på ett år m.m?
Från den privata sektorn vet man exakt hur många fasta kunder man behöver för att kunna driva motsvarande verksamhet med viss lönsamhet och viss bemanning. Vi har länge haft misstankarna att det inte är så det ser ut hos oss, varför har ingen velat lyssna? Nu har ledningen tvingat in oss i "ett hörn", verksamheten skall flyttas, slås ihop med en annan. De anställda "erbjuds val" av vart man kan tänka sig att ta vägen o s v. Fina ord, javisst och "trygga anställningar" har vi alla - ingen skall bli arbetslös, MEN.... gör man den här sammanslagningen är risken stor att det kommer att gå ut över än fler människor i framtiden. För fortfarande VET ingen hur vårt kundunderlag i området ser ut. Lockbetet är en "ny" arbetstidsmodell, och enligt ledningen var den modellen rena "underverket" i en annan del av sta´n. Man ökade sin omsättning med massor, alla mår såååå mycket bättre - bara positiva ord. Visst det låter underbart, men är de förutsättningarna som fanns där de samma för oss? Vi har starka skäl att inte tro det. Vår verklighet ser inte likadan ut. Vi rör oss i ett område med ett socioekonomiskt index som är bland de lägsta i Sverige. Segregation, ohälsa och stora behov av det mesta är det våra "kunder" har som vardagsförutsättningar. Att flytta våra tjänster, om så bara tre spårvagnshållplatser bort, är lika med att "stoppa" ett flertal av dom som utgör vår "kundkrets". Med största sannolikhet kommer det att gå ut än mer över barnen ...... och oss alla som är inblandade på ett eller annat sätt.